Nezglyal

Nezglyal bör initieras och övervakas av en läkare med erfarenhet av behandling av neurodegenerativa sjukdomar.

Nezglyal administreras en gång dagligen. De rekommenderade doserna baseras på längd och kroppsvikt enligt tabell 1 (barn i åldern 2 till 5 år) och tabell 2 (barn i åldern 6 till 12 år).

Dosjusteringar för barn

Kontroller av pediatriska patienters tillväxt rekommenderas var 6:e månad för att justera dosen, med monitorering av längd och vikt.

Dosjusteringar vid förändrad leverfunktion

Före behandlingsstart och under behandling bör patienter övervakas med avseende på förhöjda leverenzymer, med dosjusteringar enligt rekommendationerna i tabell 3. Lämpliga leverfunktionstester bör utföras på patienter både före behandlingsstart och övervakas regelbundet under behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Missad dos

Om en dos missas ska patienterna rådas att inte ta dubbel dos och att ta nästa dos enligt ordination.

Nedsatt leverfunktion

Inga data finns tillgängliga för personer med nedsatt leverfunktion. Därför har säkerheten och effekten av detta läkemedel inte fastställts hos dessa patienter. Användning hos patienter med milt, måttligt och svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-klassificeringsgrupper A, B eller C) rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Renal nedsättning

Inga data finns tillgängliga för personer med nedsatt njurfunktion. Renal utsöndring spelar en mindre roll i oförändrad leriglitazonclearance och kliniskt relevant ackumulering av leriglitazon eller den aktiva metaboliten M3 hos patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion är osannolik. Ingen dosjustering krävs för patienter med mild renal nedsättning (glomerulär filtrationshastighet (GFR) = 60–89 ml/min).

Användning hos patienter med måttlig till svår nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min) rekommenderas dock inte.

Säkerhet och effekt av Nezglyal hos barn < 2 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Överkänslighet mot tiazolidindioner.

Hjärtsvikt eller tidigare hjärtsvikt (NYHA-stadium I till IV) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nezglyal är indicerat för behandling av cerebral adrenoleukodystrofi (cALD) hos pojkar med adrenoleukodystrofi (ALD) i åldern 2 till 12 år med icke-gadoliniumförstärkta lesioner (dvs. Gd- negativa) på magnetresonanstomografi (MRT) av hjärnan och med en neurologisk funktionspoäng (NFS) på 0 eller 1.

Fall av ödem observerades mycket ofta hos barn (se avsnitt Biverkningar). Barn hade vanligtvis biverkningar i form av ansiktsödem eller ödem runt ögonhåla.

Ödem kan uppstå inom 4 veckor efter behandling och majoriteten av patienterna upplever detta inom 24 veckor. Diuretika rekommenderas inte för behandling av ödem eftersom de kan dekompensera elektrolytbalansen hos patienter som får kortikosteroidhormonersättning för ALD-associerad binjuresvikt.

Ödem stabiliseras eller försvinner inte genom dosreduktioner. Vid ihållande eller svårt ödem kan behandlingsutsättning övervägas om ödemet inte tolereras. Patienter bör informeras om att de kan förvänta sig perifert eller ansiktsödem.

Det finns inga data om användning av leriglitazon hos patienter med hjärtsvikt eller hjärtanamnes och patienter med riskfaktorer för hjärtsvikt (se avsnitt Farmakodynamik). Användning av leriglitazon hos patienter med hjärtsvikt eller hjärtanamnes är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Patienter bör observeras med avseende på tecken och symtom på vätskeretention (bedömning av jugulärt ventryck och undersökning för hepatomegali rekommenderas efter behandlingsstart) och hjärtsvikt (NYHA-stadier I till IV) eller viktökning relaterad till vätskeretention, särskilt hos patienter med riskfaktorer för hjärtsvikt (NYHA-stadier I till IV) t.ex. hypertoni, kranskärlssjukdom, klaffsjukdom, anamnes i familjen (se avsnitt Biverkningar).

Leriglitazon ska avbrytas om kliniskt signifikant försämring av hjärtstatus uppstår.

Behandling med leriglitazon måste sättas ut minst fem dagar innan HSCT-proceduren påbörjas, vilket definieras som dagen för den första administreringen av myeloablativa konditioneringsläkemedel. Tidpunkten för utsättningen ska bekräftas av den behandlande läkaren utifrån den planerade konditioneringsregimen.

Leverenzymer bör kontrolleras innan behandling påbörjas hos alla patienter. Behandling ska inte påbörjas hos patienter med förhöjda leverenzymer vid baslinjen (aspartataminotransferas (ASAT) eller ALAT > 2 gånger ULN), totalt bilirubin > 1,5 gånger ULN (såvida det inte beror på Gilberts syndrom) eller med andra tecken på leversjukdom.

Efter påbörjad behandling rekommenderas att leverenzymer övervakas regelbundet: kvartalsvis under de första 6 månaderna och därefter var 6:e månad. Om ALAT-nivåerna ökar till 3 gånger den övre gränsen för normalvärde under behandlingen, bör leverenzymnivåerna bedömas på nytt inom 3 till 5 dagar efter det första förhöjda värdet. Om ALAT-nivåerna förblir > 3 gånger den övre normalgränsen, bör behandlingen avbrytas. Behandlingen kan återupptas efter normalisering med fortsatt övervakning av leverenzymer (se avsnitt Dosering).

Viktökning är mycket vanligt hos pediatriska patienter under behandling med leriglitazon (se avsnitt Biverkningar).

Erfarenheten av leriglitazon hos pediatriska patienter är begränsad. Det finns inga tillgängliga långtidsdata om säkerheten i denna population. Den potentiella påverkan av leriglitazon på bentäthet och tillväxt hos pediatriska patienter är okänd. Vid behandling av pediatriska patienter bör lämplig klinisk uppföljning övervägas.

En ökad risk för blåscancer har rapporterats för pioglitazon vid behandling av typ 2-diabetes. Inga maligniteter i urinblåsan har rapporterats för leriglitazon, men långtidsdata om säkerheten är begränsade.

Patienterna ska uppmanas att omedelbart kontakta läkare om makroskopisk hematuri eller andra symtom, såsom dysuri eller trängningar att urinera, utvecklas under behandlingen.

Även om benfrakturer hittills inte har rapporterats med leriglitazon i kliniska prövningar, är frakturer en känd klasseffekt för agonister till peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma (PPARγ) på

grund av deras effekter på benmetabolismen. Patienter med ökad risk för frakturer bör övervakas på lämpligt sätt.

Säkerhet och effekt hos patienter med typ I- eller II-diabetes mellitus har inte fastställts. Leriglitazon bör inte användas av patienter som får blodsockersänkande behandling på grund av den ökade risken för hypoglykemi. Hos diabetiker har tiazolidindioner associerats med rapporter om nyuppstått eller förvärrat ödem i gula fläcken, ofta åtföljt av minskad synskärpa och perifert ödem. Sjukvårdspersonal bör vara uppmärksam på möjligheten av ödem i gula fläcken om patienter rapporterar störningar i synskärpan. En lämplig remiss till oftalmologisk läkare ska då övervägas.

Sorbitol (e420)

Detta läkemedel innehåller 8 000 mg sorbitol per 100 ml, vilket motsvarar 80 mg/ml. Patienter med hereditär fruktosintolerans (HFI) ska inte ta/ges detta läkemedel.

Den additiva effekten av samtidigt administrerade produkter som innehåller sorbitol (eller fruktos) och intag av sorbitol (eller fruktos) via kosten ska beaktas.

Innehållet av sorbitol i läkemedel för oral användning kan påverka biotillgängligheten av andra läkemedel för oral användning som administreras samtidigt.

Natrium

Detta läkemedel innehåller 2 mg natrium per ml, motsvarande 0,10 % av Världshälsoorganisationens (WHO) rekommenderade maximala dagliga intag på 2 g natrium för en vuxen.

Natriumbensoat (e 211)

Detta läkemedel innehåller 100 mg natriumbensoat per 100 ml, vilket motsvarar 1 mg/ml.

Den övergripande säkerhetsprofilen för leriglitazon baseras på kliniska studier och ytterligare klinisk erfarenhet hos pediatriska patienter med ALD.

Hos barn (2 till 12 år) var de vanligast rapporterade biverkningarna under behandling med leriglitazon viktökning (8,7 %), ögonlocksödem (8,7 %), leukopeni (8,7 %) och neutropeni (8,7 %) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Säkerheten för leriglitazon hos pediatriska patienter med ALD utvärderades i en öppen fas II-studie MT-2-02, med 23 patienter i åldrarna 2 till 12 år. Den genomsnittliga behandlingstiden (SD) var 76,2 (48,91) veckor och mediantiden var 57,9 (min, max 5,4, 192,1) (se avsnitt Farmakodynamik).

Biverkningar hos barn (2 till 12 år) listas i tabell 4. Biverkningar klassificeras enligt MedDRA- organklass och frekvens. Inom varje organsystem listas biverkningarna efter frekvens, baserat på följande frekvenskonvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10) och mindre

vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Anemi

Anemi (inklusive anemi och järnbristanemi) har rapporterats hos patienter i laboratorietester behandlade med leriglitazon (4,3 % hos barn (2 till 12 år)). Hos vissa patienter överensstämde laboratoriefynden med makrocytära förändringar (t.ex. ökad medelcellvolym eller minskad medelcellhemoglobinkoncentration). De flesta händelserna rapporterades inom de första 48 veckorna efter behandlingsstart. Dessa händelser var milda och asymptomatiska.

Viktökning

Viktökning har rapporterats hos 8,7 % hos barn (2 till 12 år). De flesta händelserna rapporterades inom de första 24 veckorna efter behandlingsstart och var av mild svårighetsgrad.

Ödem och ögonlocksödem

Ödem (inklusive ödem och ögonlocksödem) har rapporterats hos patienter som behandlats med leriglitazon (17,4 % av patienterna hos barn (2 till 12 år)). De flesta händelserna rapporterades inom de första 24 veckorna efter behandlingsstart och var alla milda i svårighetsgrad hos barn.

Det finns inga tillgängliga data om användning av leriglitazon hos patienter under 2 år.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning

Farmakoterapeutisk grupp: övriga produkter för matsmältningskanalen och metabolismen, diverse produkter för matsmältningskanalen och metabolismen, ATC-kod: A16AX23

Leriglitazon är en selektiv peroxisomproliferatoraktiverad receptor-gamma (PPARγ)-agonist.

Leriglitazon minskade neuroinflammation genom hämning av NF-κB-medierad inflammatorisk signalering, skyddade neuroner och astrocyter och minskade mikrogliaaktivering i in vitro- modeller av cALD. Det minskade också oxidativ stress och främjade mitokondriefunktionen i neurala celltyper. Leriglitazon minskade monocytadherens till endotelceller i in vitro-modeller relaterade till blod- hjärnbarriären. I en in vivo-modell av neuroinflammation relevant för cALD orsakade leriglitazon en dosberoende minskning av de kliniska symtomen. Skyddande och återställande effekter på myelinisering har visats i både in vitro- och in vivo-modeller.

administrerades en gång dagligen oralt. Initiala doser definierades baserat på ålder och vikt och justerades sedan med farmakokinetiska resultat för att uppnå målexponering (170 mcg·h/ml).

r

hjärnlesioner (population 1 – Gadolinium-icke-förstärkande [Gd-negativ], n=9) eller de med Gd- positiva hjärnlesioner (population 2 – Gadolinium-förstärkande [Gd-positiv], n=14). Vid baslinjen varierade den neurologiska funktionspoängen (NFS) från 0 till 1 i den totala populationen, och MFD var 0 för hela populationen.

Under studien genomgick 14 av de 23 patienterna HSCT eller genterapi (GT) (population 1, n=3, population 2, n=11).

Effektbedömningar utfördes fram till vecka 96 eller fram till besöket före HSCT, beroende på vilket som inträffade först.

Kliniskt och radiologiskt arresterad sjukdom ("arresterad sjukdom") bedömdes med hjälp av fördefinierade kriterier, definierade som alla följande:

• Förändring från baslinjen i neurologisk funktionspoäng (NFS) ≤ 5 poäng,

• Avsaknad av allvarlig funktionsnedsättning (MFD),

• Inga tecken på lesionsprogression på MRT, inklusive:

– Ingen konvertering till gadoliniumförstärkande (Gd+) lesioner i population 1

(Gadoliniumintensitetspoäng (GIS) = 0),

– Försvinnande av ihållande Gd+ lesioner i population 2, definierat som en förändring i GIS-poäng från 1, 2 eller 3 till 0, där ihållande Gd+ lesioner definieras som lesioner som förekommer på ≥ 2 på varandra följande MRT-undersökningar under minst 6 månader,

– Ingen signifikant tillväxt av T2/FLAIR-lesioner jämfört med tidigare MRT i någon av populationerna, bedömd genom central avläsning.

Vid vecka 96 eller besöket före HSCT, av 20 utvärderbara försökspersoner, uppfyllde 7 (35 %, 95 % KI: 15,4, 100 %) försökspersoner definitionen av arresterad sjukdom och det primära resultatmåttet uppnåddes. Resultaten för det primära effektmåttet sammanfattas i tabell 5 för population 1-kohorten.

Varaktig förändring från baslinjen i NFS användes för att utvärdera 15 domäner av neurologisk funktion. 6 av dessa domäner graderar de allvarligaste symtomen, sammanfattade som MFD. I population 1 var medianvärdet för NFS 0 vid baslinjen och förblev 0 vid vecka 96 samt vid besöket före HSCT. Ingen patient hade en förändring i NFS på mer än 1 poäng under studien, inklusive de med uppföljning efter mer än 96 veckor.

Alla försökspersoner förblev MFD-fria och inga försökspersoner dog under behandling med leriglitazon, inklusive de med uppföljning längre än 96 veckor.

patienter som fortsatte behandlingen till vecka 96 (medianförändring från baslinjen 0), medan medianförändringen vid besöket före HSCT var 2 hos de patienter som genomgick HSCT.

Förändring från baslinjen i GIS användes för att bedöma förändringar i Gd-förstärkning. I population 1 uppvisade 6 av 9 patienter (66,7 %) kvarstående GIS=0 vid vecka 96. Hos de tre patienter som utvecklade Gd-kontrastladdande lesioner, var GIS 1 vid besöket före HSCT.

Särskilda omständigheter

Detta läkemedel har godkänts enligt reglerna om ”särskilda omständigheter”.

Detta innebär att det inte har varit möjligt att få fullständig information om detta läkemedel eftersom sjukdomen är sällsynt.

Europeiska läkemedelsmyndigheten går varje år igenom eventuell ny information och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.

Oral suspension

Vit, homogen suspension.

Inga kliniska studier av läkemedelsinteraktioner har hittills genomförts med leriglitazon.

Leriglitazon metaboliseras huvudsakligen av cytokrom P450 (CYP2C8 och CYP3A4) och det är ett substrat för P-glykoprotein (P-gp) och bröstcancerresistensprotein (BCRP).

Cyp2c8- och cyp3a-hämmare

Samtidig användning av leriglitazon och starka eller måttliga CYP2C8-hämmare (t.ex. gemfibrozil) eller starka eller måttliga CYP3A-hämmare (t.ex. itrakonazol, ketokonazol, klaritromycin, ritonavir, verapamil) rekommenderas inte. Särskild försiktighet ska iakttas när hämmare av både CYP2C8 och CYP3A4 administreras samtidigt med leriglitazon.

Cyp2c8- och cyp3a-inducerare

Samtidig användning av leriglitazon och CYP2C8- och/eller CYP3A-inducerare (t.ex. karbamazepin, rifampicin, fenytoin, fenobarbital) rekommenderas inte.

Interaktioner med transportproteiner

Ingen effekt förväntas på absorptionen av leriglitazon vid samtidigt bruk med P-gp- eller BCRP- hämmare, eftersom den absoluta orala biotillgängligheten är hög. P-gp- och BCRP-hämmare förväntas inte signifikant öka nivåerna av leriglitazon i hjärnan.

Interaktioner med transportproteiner

Potentialen för hämning av BCRP i tarmen är okänd. Samtidig användning av läkemedel som är substrat för denna transportör (inklusive men inte begränsat till lapatinib, metotrexat, rosuvastatin, topotekan och sulfasalazin) kan öka deras plasmakoncentrationer och bör ske med försiktighet.

Inga studier av läkemedelsinteraktioner med antidiabetika har hittills genomförts med leriglitazon. Leriglitazon ökar insulinkänsligheten och därför kan samtidig användning med blodsockersänkande behandlingar (t.ex. metformin, insulin, gliclazid, glimepirid eller glibenklamid) öka risken för hypoglykemi.

Leriglitazon ska inte användas av patienter som får blodsockersänkande läkemedel. Om samtidig användning anses oundviklig måste patienterna övervakas noggrant med avseende på tecken och symtom på hypoglykemi.

Ej relevant

Ej relevant

Det finns inga humandata angående effekten av leriglitazon på fertilitet. Hos råttor observerades ingen effekt på fertiliteten hos hanar. Däremot noterades en effekt på fertiliteten hos honor (minskat antal levande embryon) (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter)

Nezglyal har liten effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Ökat tårflöde samt ödem/svullnad i ögonlocket som orsakar potentiella synstörningar kan uppstå efter administrering av leriglitazon (se avsnitt Biverkningar).

Vid överdosering rekommenderas att patienten övervakas med EKG, glukos- och blodtrycksmätningar.

Efter oral administrering hos människor absorberas leriglitazon snabbt och visar en absolut biotillgänglighet på 91,1 % efter en engångsdos av leriglitazon 163,93 mg i fri form (+ intravenös administrering av 91 mcg av radiomärkt förening i fri form). Maximal plasmakoncentration uppnås 3 timmar efter administrering. Proportionella ökningar av plasmakoncentrationen observerades för doser från 27,32 till 245,9 mg leriglitazon i fri form. Stabilt tillstånd uppnås efter 4–5 dagars dosering. Upprepad dosering resulterar i en ackumuleringsfaktor på 1,7–1,8.

Leriglitazon binds till humana plasmaproteiner med en procentandel på 96,4 % och blod/plasma- förhållandet är 0,6. Distributionsvolymen är 35,3 l. Leriglitazon detekterades i cerebrospinalvätska (CSF) från frivilliga försökspersoner 4 timmar på dag 8, vid 188 ng/ml respektive 332 ng/ml efter den sista dosen på 135 respektive 270 mg leriglitazonhydroklorid. Det motsvarar ungefär 2 % av den totala plasmakoncentrationen av leriglitazon. M3 passerar endast blod-hjärnbarriären i mycket begränsad utsträckning.

Leriglitazon metaboliseras huvudsakligen i levern via CYP2C8 och CYP3A4.

M3 är leriglitazons huvudmetabolit och bildas genom dehydrogenering av alkoholfunktionen. Hos frivilliga representerar leriglitazon 60 till 65 % av det totala läkemedelsrelaterade materialet (2–24 timmar) i plasma och huvudmetaboliten M3 representerar 30 till 35 %. Leriglitazon och M3 är substrat för P-glykoprotein och BCRP.

Efter en engångsdos av [^14C]-märkt leriglitazon på 163,93 mg utsöndras radioaktivitet huvudsakligen i urin (77 %) och i mer begränsad utsträckning via avföring (24 %). I urin utsöndrades leriglitazon huvudsakligen som oxiderade metaboliter och glukuronidkonjugat, medan endast spårmängder av oförändrat leriglitazon och den aktiva metaboliten M3 påvisades. I feces utsöndrades leriglitazon huvudsakligen som en sulfaterad metabolit.

Efter en oral engångsdos av 180 mg leriglitazonhydroklorid + intravenös administrering av 100 mcg ^14C-leriglitazonhydroklorid är den biliära utsöndringen i avföring uppskattad till 21,3 % för total radioaktivitet, och endast små mängder som oförändrad ^14C-leriglitazon eller ^14C-M3. Halveringstiden för leriglitazon och M3 är ungefär 22 timmar.

Den uppmätta clearance hos människor är 0,976 l/timme.

Äldre

Inga data finns tillgängliga.

Nedsatt leverfunktion

Inga data finns tillgängliga.

Renal nedsättning

Inga data finns tillgängliga för patienter med mild, måttlig och svår renal nedsättning.

Icke-kliniska data visar ingen särskild risk för människor baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi och genotoxicitet.

De toxikologiska observationerna av upprepade doser hos möss, råttor och hundar som administrerats med leriglitazon i upp till 3, 6 respektive 9 månader var typiska för överdriven PPARγ-aktivering. Studierna visade nämligen minskning av röda blodkroppar, ökning av hjärtvikt och ökad fettavlagring och infiltration. Dessutom hittades ett isolerat subkutant malignt sarkom i studien av kronisk toxicitet på råttor hos en hane som fick den höga dosen. Vid NOAEL i studien av kronisk toxicitet hos råttor var den kombinerade systemiska exponeringen för obundet leriglitazon och dess metabolit M3 liknande vad som förväntats hos patienter.

Ingen karcinogen potential påvisades i 2-åriga karcinogenicitetsstudier på de två undersökta arterna, råtta och mus.

I en 2-årig karcinogenicitetsstudie på Sprague Dawley (Crl:CD[SD])-råttor behandlade med leriglitazon observerades inga behandlingsrelaterade neoplastiska fynd. Vid de maximala testade doserna hos barn var de beräknade säkerhetsmarginalerna 0,63 respektive 1,50 för män och kvinnor, baserat på den kombinerade exponeringen för obundet leriglitazon och M3.

I en 2-årig karcinogenicitetsstudie på CD-1 (ICR)-möss (Crl:CD1[ICR) som behandlats med leriglitazon observerades inga behandlingsrelaterade neoplastiska fynd. Vid de högsta testade doserna hos barn var de beräknade säkerhetsmarginalerna 37,5 respektive 21,5 för hanar och honor, baserat på den sammanlagda exponeringen för obundet leriglitazon och M3.

Studier av embryofetal utvecklingstoxicitet utfördes på dräktiga råttor och kaniner och visade en minskning av fostervikten vid de maximala testade doserna (3,07 respektive 4,40 gånger över den kliniska målexponeringen hos barn, baserat på den kombinerade exponeringen för obundet leriglitazon och M3). Det fanns inga teratogena effekter. Vid den högsta testade dosen observerades negativa effekter på kvinnlig fertilitet och tidig embryonal utveckling i form av minskat antal levande embryon (10,8 embryon jämfört med 14,3 i kontrollgruppen), på grund av en minskning av det genomsnittliga antalet gulkroppar och ökningar av omfattningen av förlust före och efter implantation. Säkerhetsmarginalerna för dessa effekter uppskattades till 2,7 gånger den kliniska målexponeringen hos barn, baserat på den kombinerade systemiska exponeringen för obundet leriglitazon och dess metabolit M3.Inga oönskade effekter på manlig fertilitet och manliga effekter på tidig embryonal utveckling observerades vid någon av de utvärderade doserna.

I en studie av unga råttor där råttor doserades från 22 till 91 dagars ålder (motsvarande 2 år till vuxen ålder hos människor) var de observerade toxikologiska effekterna likartade med vuxna råttors (NOAEL 25 mg/kg/dag, 2,19 gånger målexponeringen för barn, baserat på den kombinerade systemiska exponeringen för obundet leriglitazon och dess metabolit M3), förutom små effekter på bentätheten. Det finns ingen säkerhetsmarginal för denna effekt. Klinisk relevans kan inte uteslutas.

Sorbitol (E 420) Mikrokristallin cellulosa (E 460) Karmellosnatrium (E 466) Sackarinnatrium (E 954) Natriumbensoat (E 211) Natriumcitrat (E 331) Citronsyramonohydrat (E 330) Jordgubbssmak Renat vatten

Ej relevant.

4 år

Efter första öppnandet: Upp till 66 dagar vid högst 25 ºC.

Förvaras i originalförpackningen för att skyddas mot ljus.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter att det öppnats finns i avsnitt Hållbarhet.

Eventuellt oanvänt läkemedel eller avfall ska kasseras i enlighet med lokala krav.

Nezglyal 13,7 mg/ml oral suspension

Varje ml innehåller 80 mg sorbitol (E 420).

Varje ml innehåller 2 mg natrium.

Varje ml innehåller 1 mg natriumbensoat (E 211).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Minoryx Therapeutics S.L.

Av Ernest Lluch, 32, TCM3 08302 Mataró, Barcelona Spanien Tel: +34 93 544 14 66 pharmacovigilanceEU@minoryx.com

EU/1/26/2060/001

Datum för det första godkännandet:

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats